Vattnet bara rinner och rinner. Ner för rutorna dalar droppar som bildar små kanaler över glaset. Det ser ut som kroppsådror, såna grova man får på armarna om man spänner och klämmer till blodflödet uppe vid armhålan.

Det är mörkt ute och i ögonvrån ser jag urmakarens neonskylt blinka rött och gult. Det är på andra sidan vägen, bredvid herrklädesbutiken som ingen handlar i. I det högra fönstret står en skyltdocka som ser så skrämmande ut, den har ramlat och spräckt skallen precis ovanför ögat. Det känns helt skumt att det är mindre än en vecka kvar till julafton. Jag känner knappt av någon julstämninga alls om jag ska vara ärlig. Men det kommer, tomten är där ute och smyger, jag vet det.


Självklart

Jag tittar upp på himlen en kväll. Stjärnorna glimmar som diamanter utslängda på en blå silkesduk. Näsan svider av den bitande kylan men jag bryr mig inte så mycket. Jag trampar snett ibland, för balansen blir förvrängd när man går och sammtidigt kollar upp i himlen. Jag vill ut dit, borra mitt ansikte in i silkesduken och höra musikens klang.

Självklart

Vindarna drar på lite extra och mitt hår blåser upp som en tuppkam

för att sedan lägga sig ner platt igen. Jag står utanför byggnaden

som jag snart ska gå in i och snön den bara faller och faller.

Gulblästrade väggar med bruna lister, det doftar 80-90tal och miljön ser aningen dyster ut.

Bild: Alexander Gustavsson

Bild: Alexander Gustavsson

livsöden...

But then again