Jag tittar upp på himlen en kväll. Stjärnorna glimmar som diamanter utslängda på en blå silkesduk. Näsan svider av den bitande kylan men jag bryr mig inte så mycket. Jag trampar snett ibland, för balansen blir förvrängd när man går och sammtidigt kollar upp i himlen. Jag vill ut dit, borra mitt ansikte in i silkesduken och höra musikens klang.
Självklart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar